En evighet
Det var väldigt, väldigt, väldigt länge sedan jag sist bloggade. Flera år har gått. På något sätt har det varit så skönt. Tystnaden. Tänker ofta på att tiden för var sak eller händelse hittar sin plats. 

I precis  rätt tid.

För min del har tystnad & anonymitet känts som en lisa för själen, välbehövligt, efterlängtat & välkommet.

Nu kommer en ny tid, inser när jag tänker efter, som jag har längtat efter. Kanske mer än jag vågat erkänna för mig själv.

Det är dags att kliva fram ur skuggorna, in i ljuset & suset.

Välkommen tillbaka, till mig själv & till er som troget tittar in här hos mig för att dela både tankar & händelser med mig. Nu kör vi version 3.0


(null)


You dont know this new me; I put back my pieces differently.

// A