Och samtidigt så sorgligt. Så fruktansvärt sorgligt och ledsamt.
Att det ens behövs. Det är väl självklart?! Jämlikheten?!?
Jag kan inte låta bli att göra en reflektion över mig själv, det jag har mött i mitt liv och det jag själv ser hända omkring mig med egna ögon.
Centrum för alla är som taget att göra en liknelse med filmen jag nyss sett.
Blåögd och naiv klev jag upp på arenan - full av energi och glöd. HÄR skulle vi förändra normer och strukturer! Här kom tåget som ALLA fick åka med på. Såklart ville ju ALLA vara med på det! Pepp!!!
Jag var så oförberedd. Så fruktansvärt oförberedd. På maktstrukturerna, på avundsjukan, på Jante och på oförmågan att förstå och se ur ett jämlikhetsperspektiv. Jag vet inte om världen var redo för mig, eller om jag föddes långt före min egen tid.
Så många gånger jag sagt till min egen mamma:
- jag är inte skapt för denna värld.
Eller:
- jag önskar att jag fötts som pojke.
Min mamma som högljutt alltid protesterat:
- säg aldrig så! Du är exakt, underbart rätt!
Ofta är jag rätt. Min vilja och livsglädje är som en aldrig sinande källa av tillit och tro. På världen och människorna i den.
Vi KAN förändra.
Vägen dit är svår. Tro mig. Jag vet.
Som den gången det fanns de som påstod att det går inte att få muslimer och homosexuella att samverka på samma golv. Jag sa:
- try me.
Jag blev kallad för jävulen och Centrum för alla för helvetet. Folk varnades för att gå till mig. De kunde smittas och bli homosexuell.
Jag genomförde ändå förändringen. Jag har sett det underbara hända i verkligheten. Människor som aldrig pratar med varandra ute i världen skrattade och hade roligt tillsammans på mina golv. Mina grundvärderingar var grunden till det. Och min tro på mänskligheten.
Och tro mig. Ingen blev satanist eller fick annan sexuell läggning än den de själva redan hade.
Det enda som hände var att människor var människor med varandra.
Det har kostat på. Att vara jag.
Det är det som gjorde mig så ledsen när jag såg filmen. Jag vet vad Ruth Bader Ginsburg mötte. Det krävs en vilja av stål och en envishet större än alla andras åsikter för att orka fortsätta. Och tåla att bli sågad av andra. Om och om igen. Ändå kliva upp morgonen efter supertaggad och på förändringen igen. Och igen. Och igen.
Det är också just den viljan och superkraften i Ruth Bader Ginsburg som gjorde mig så lycklig ikväll.
Det går. Det GÅR att förändra samhällsstrukturer.
Allt vi behöver är en orubblig tilltro till oss själva, men även tilliten till oss hos andra i vår närhet.
Och någon som vågar leda vägen.
En otrolig inspirationsfilm.
Man som kvinna, hen. Gå och se den.
Allt är verkligen möjligt här i livet. Det är värt kampen för vinsten blir en bättre värld för oss och våra barn. Det fina är att vi besitter alla kraften att vara den förändring vi själva vill se.
Pepp! 👊
Och ett vackert budskap till världen. ❤️
0 kommentar(er)
