Blek och fortfarande i läkningsprocess klev jag in i det nya året. Jag var utmattad, trött och fullständigt slut efter 2017. Jag har fortfarande än idag svårt att ta in hur ond människor kan vara med & mot varandra. Jag fick möta svekfullheten i sin dyraste bonad och det gjorde ont. Människor som sagt sig älska och stötta mig visade sig vara lika flyktig som vinden - en dyrbar läxa. En smärtsam läxa.

Jag spenderade mycket tid på Centrum för alla. Varje dag gick jag in i barnrummet och vidrörde alla alster och skapelser som små händer skapat under timmarna de vistades i den verksamhet som jag älskar så mycket. Centrum för alla. Den plats jag sett och upplevt så mycket kärlek på. Det blev en påminnelse i min läknkbgsprovess att förändringsarbete är både svårt och ett hårt arbete. Jag lovar att oavsett hur sargad eller trött jag varit, så har alltid min kärlek till barnen vägt mest och tyngst. Hur rädd jag än har varit då har min kärlek och pliktkänsla till de små varit störst av allt. När verksamheten lades ner i slutet av februari månad tog jag med mig händerna som två små pojkar från Albanien skapat av trolldeg. De blev min symbol att komma ihåg & ära förändringsarbetet till en bättre värld för oss alla att leva i. ❤️

Fast jag ändrade hela livet till andra mötesplatser så följde människorna med mig. Alla etniska grupper, företag, politiker och de jag byggt broar till och med under alla år.  Jag var fortfarande i en läkningsprocess och det är svårt att förklara hur mycket som krävdes av mig för att ta stegen och möta känslan jag upplevde bara genom att röra mig utomhus. Folket, människorna var så fina och mjuka under den här tiden. Anna, min älskade Anna som kom in i mitt liv under den perioden blev en ankare i tillvaron. På bilden jag och min Alexander som varit lojal dygnets alla timmar. Som sett mig i mitt sämsta skick och som blev mig ännu mer trogen.  Jag har lärt mig hur lojalitet ser ut. När den är riktig. Det är i motvind som draken lyfter. Tack. ❤️

Jag slutar röka. Heja mig! 🎉🎉🎉

Jag sätter mig i köket och bestämmer mig för att vara en stor del  av det jag tror på. Jag skriver därför på fb och till världen:

Jag tillsammans med många andra arbetade  hårt i valarbetet för allt jag och vi tror på. 

En månad senare åt jag lunch med vår statsminister Stefan Löfven. Jag är ödmjukt tacksam för de timmarna. 🌹

Min skugga, följeslagare och bäste vän valde att gå vidare. Mitt hjärta gick i 1000 bitar. Jag kan fortfarande inte prata om honom utan att det gör orimligt ont.

Årets sista månad. Familj vänner. Kärlek och värme. Lycka. Tid för reflektion.

Mitt år har innehållit mycket.