Länge sedan jag skrev några rader.
Jag har ärligt haft lite svårt med att sätta pränt på det som är mina tankar. Av många anledningar. Under 1.5 års tid har det varit så.
Jag har ofta behov av att få vara bara jag. Reflektera. Över mig själv och andra. Livet.
En del frågor och tankar blir större än andra.
Som det här med att vara en allmän ägodel.
Det finns de som följer varje steg jag tar dygnen runt. På gott & ont.
'Det fanns en tid när det stressade mig. Det har gått över. Jag har lärt mig att hantera det. Även om jag vissa dagar när jag är riktigt trött blir ledsen och påverkad. Av pressen att hantera en omgivning som kräver mig och min tid dygnets alla timmar.
Att jag på något märkligt sätt har en större skyldighet än andra att rapportera till omvärlden vilka jag umgås med, vad jag gör och med vilka. Gör jag inte det blir besvikelsen orimlig i proportion till all slags rim och reson.
Jag kommer nog aldrig att vänja mig vid det.
Jag har fortfarande svårt att förstå varför jag skall acceptera andras behov av att äga mig och min tid. Eller ha åsikter om vad jag skall tåla som offentlig person eller inte.
'
Jag tycker att det är min rättighet som egen individ att sätta de gränserna själv.
Vad jag känner är ok. I mitt liv.
Jag har mött mer än jag trodde var möjligt vid 43 års ålder, På gott och ont.
Så. Till den vars det berör. Du äger inte mig, Du äger inte min tid. Du har inga rättigheter so how ever att sätta regler för vad jag skall eller inte skall berätta eller dela med mig om mig själv. Eller när. Eller hur. Eller till vem.
Anna Idell är inte en offentlig ägodel. Även om jag ofta ger av mig själv till andra.
Jag är en egen människa. Med egna tankar. Med egna behov. Med en massa känslor.
Fri att gå vilken väg jag än känner för.
Tack för att du läste mina rader och för att du respekterar mig. Som egen person. ❤
// Anna
0 kommentar(er)
