annaidell.blogg.se - Tro inte att du är någon

Tidig morgon genom Söderhamn. Passerar Sjölins, det doftar ljuvligt av nybakat bröd. Det biter lite i kinderna och blåser kallt men jag älskar de här stunderna. Bara jag och mina tankar.

Tänker på helgen som passerat.

Familj. Hemmavid. Vänner. Och vila.

Såg en gripande dokumentärfilm på Netflix.

Miss America. En resa genom Taylor Swifts framgångssaga & liv.

Jag njöt av hennes energi, livsglädje & passion för sin musik. Jag kände samtidigt så oerhört mycket för henne & blev så berlrd när hon pratade om baksidorna av sin framgång. Jag kunde känna igen mig själv i vissa delar & jag kunde känna djupet av hennes sorg. Förstod hennes timeout fullständigt där hon valde att gå undan ett helt år.

Hon orkade inte mer. Behövde få distans från kaos och människor.

Och jag tänker;

- varför är det så att vissa människor har sådant behov av bekräftelse så att de inte bara är beredd att slå sönder andras liv i jakten på att få några sekunder i rampljuset utan även dessutom lägger en massa åsikter om någon de inte ens känner?!

Att ha olika åsikter är helt ok. Framför dem gärna också. Men det där med att slå sönder andra människors drömmar genom att offentligt dissekera en annan person?!

Hatet. Hetsen. Förnedringen.

Motbjudande.

Samtidigt.

Fullsatta arenor. Kärlek. Framgång. Hyllningen. Jublet. Pulserande liv.

Balans.

Jag njöt av filmens karaktär som fokuserade på styrkan och viljan till att stå sann i sig själv. Följa sina drömmar,

Jag är förälskad i Taylor Swift. Vilken tjej. Sådan otrolig resa.

Se filmen, den berör på djupet.

Anna

2020 02 03