Jag hinner tänka en massa om en massa medan jag står och dekorerar påskriset.
Jag tänker på att jag sa till min familj att nästa år blir en bättre påsk, för då kan vi umgås som vanligt och då kan jag handla själv. Planera och göra som jag brukar. Fixa.
Jag är ju en sån där riskgruppsperson.
Jag hinner tänka att jag inte kunde handla maten själv i år. Inte handla påsktillhör. Inte kan jag hämta ut min egen medicin heller.
Jag som vanligtvis är en av världens mest oberoende personer ( mätt utifrån från mina perspektiv ) befinner mig plötsligt i fullständig beroendeställning.
Min familj har tydliga restriktioner. Social distansering. Inte gå på gym eller andra onödiga ställen som kan föra med sig smitta hem. Supernoga handhygien och inte umgås med vänner eller övrig familj. Vi håller även avstånd till varandra hemma. På grund av mig. Tråkigt. Men det måste vara såhär just nu.
Jag har inte råd att ta risker eller chanser.
Inte för att jag är rädd för viruset i sig.
Nej, men för att jag tänker på sjukvården och deras kapacitet. Jag gör allt i min makt för att hjälpa till med eget ansvar så deras arbete med Covid-19 inte belastas av mig. Så de inte måste välja mellan mig och andra. Jag gör mitt absolut bästa.
Jag hinner tänka mycket medan jag fixar påskriset. Jag tänker på hur fåglarna blev behandlad när fjädrarna togs. Om det var ovärdig behandling? Om de plockas många gånger?
Jag tänker att det kanske finns ett större perspektiv som slår mänskligheten större än svälja viruset som när vi nu tex måste ändra livsstil och när vi tvingas tänka på andras hälsa och mående. Jag tänker på de fantastiska bilderna från Himalaya bergen. Delfinerna som simmar i kanalerna i Venedig och alla goda krafter som reser sig upp mitt i all kaos och rädsla.
Jag bestämmer mig för att vara jätterädd om fjädrarna som min familj köpte till mig i år. Uppskatta dem varje sekund och återanvända dem år efter efter år.
Det blev jättefint. En fin påsk ändå. 🐥
Vi lagar mat, tar några promenader & gästar Netflix i år, vi stannar i vår hemmakommun, följer myndigheternas rekommendationer och jag hoppas att de allra, allra flesta gör detsamma och stannar hemma i påsk.
För allas vår säkerhet och för att hjälpas åt så att vi snart kan leva tillsammans med varandra igen.
Tills dess, du stannar väl hemma i påsk?
Med kärlek & omtanke till er alla ❤️
// Anna
0 kommentar(er)
