Pelle är med mig som vanligt. Min kontorskatt. han älskar att ligga på skrivbordet medan jag sitter vid datorn. det är hemtrevligt. Och väldigt mysigt. 

 

Den här helgen har jag tänkt väldigt mycket på vad som gör oss lycklig som människor. Jag har kommit fram till att vi lever så olika liv. Vi prioriterar så väldigt olika. Vi agerar olika. Vi mår bra av olika saker. Och allt det är ok så länge vi respekterar att vi tänker olika kring vad som är viktigt eller inte. Det var i de tankarna som jag även insåg den här helgen att vi alla behöver en identitet i grupp ( det vet jag sedan tidigare) men det viktigaste är ändå att omge oss med likasinnade. För många av oss är det så. Andra som bekräftar oss som individ. För väldigt många av oss är det viktigt. Att det vi tänker och tycker bekräftas som rätt av andra. 

Jag tänker på de här facken vi gärna stoppar in människor i.

 

 

- Jaha. hon tränar 5 dagar i veckan, äter bara vegetariskt, dricker ingen alkohol och hon jobbar som pedagog. Hon är en sån! Check! 

-Jaha, han hänger med de där strulputtarna, tattueringar överallt och dricker lite för mycket och har varit arbetslös länge. Han är en sån. Check! 

 

Tänk om vi bara kunde sluta med det där. Att sätta människor i olika fack, döma efter våra egna rättesnören och kategorisera andra efter vad vi anser vara "rätt" eller "fel" levnadssätt. 

 

Engagera oss mer i oss själva istället. Och de som ingår i vår "egen" grupp. Eftersom vi uppenbarligen uppvisar flockmentalitet där det gemensamma tyckandet är väldigt viktigt.

 

Jag tänker ofta på varför jag går igång på vissa beteenden.

 

En av mina bästa vänner är journalist i grunden. Hon är så bra för mig. För hon är väldigt kritiskt i sitt tänkande. Oavsett vilket ämne vi än pratar om så hamnar vi alltid i ett läge där vi diskuterar det från flera olika nivåer och ur olika perspektiv. Jag älskar våra samtal. Blir ett mer "rättvist" tyckande när vi pratar om olika samhällsfenomen. Oftast. 

 

En annan vän är chef på en myndighet. Jag ÄLSKAR våra samtal, jag - en  känslomänniska ( kanske den största ), han -  en objektivt analyserande person. OCH han är jättesmart!

De samtalen vi har är enormt givande för han plockar alltid ner mina känslosamma explossioner till en saklig debatt om sakfråga. Vilket gör att jag till slut oavsett vad jag kände ser saker ur ett annat perspektiv. Snacka om att vara bra vän. Jag blir en bättre människa tillsammans med min vän. 

 

Jag har såklart många fina vänner som jag är jätterädd om. Alla har de olika egenskaper som jag tycker om, när jag tänker efter vilken egenskap som är gemensam tråd så är de snälla. Jättesnälla människor. Generösa. Alltid en öppen dörr. Alltid ett öra över. Det är fint.