Jag är i en reflektionsperiod just nu. Jag inser en massa saker och det mesta handlar om mig själv.
Mina beteendemönster och vad jag behöver mest av.
Gör om. Gör nytt.
Jag inser att jag var borta i 2 år. Den berömda väggen kallas det för. Det känns för jävligt men så är det. Acceptans.
Jag accepterar just nu att det är så. Att det var så. Jag accepterar - so what? Livet går vidare. Vem bryr sig om 100 år?
Jag accepterar även att några individer var riktiga skitstövlar i den processen.
Jag accepterar. Och förlåter. Inte för deras skull men för min. Så jag kan släppa. Tar bort det som stjäl energi. Tack! 🌟
Samtidigt behöver jag påminnas. Tacksam för människorna som höll sig kvar och som fortfarande finns i mitt liv. Vänner. När jag tänker efter är de många, många fler.
Tacksamheten blir ännu större när jag inser igen att när några gick fanns det plats för nya att komma in.
Slutligen. Min terapeut är grym! Hon är på riktigt och hon får mig att se världen lite mer som den är. Det gör att jag förstår så jag kan välja annat. 🙏
En sanning är att jag utgår från godhet - att alla är god innan motsats bevisats. Verkligheten är att alla är inte snäll.
Försiktighetsbarometer på. Check! ✔️
Jag gör framsteg. Check! ✔️
Avslutningsvis.
Osexiga men så sköna för min onda fot.
Vuxenpoäng! 🥳
Anna juni 2019.
1 kommentar(er)
