Det är sommar. Jag hade tänkt mig semester från och med idag men som vanligt kom "något" emellan.
Efter två veckors påtvingad vila kom jag ut på min första lilla promenad idag. Det firade min vapendragare, Aragon, med att rulla sig i något obeskrivligt äckligt. Tack, kompis. 💩
Åter till ämnet.
Det är en genomgående trend i mitt liv. Det här med min optimistiska inställning till tiden.
Jag räknar aldrig med guppen längs motorvägen eller att det kan bli trafikstockning i semestertider - nej, jag kollar upp färdsträckan ( ibland även fågelvägen och varför kan jag inte ens svara på ) sedan räknar jag ut körtid. På edera platser. Färdiga. GÅ!
Och jag blir lika förvånad varje gång jag blir senare. Som att jag åker mitt race i ett parallellt universum där min tid är en alldeles egen tid.
Ibland överraskar jag alla andra och uträttar mindre underverk på kortast tid och människor ställer sig undrande:
- hur gör du? Hur hinner du med allt?
Andra säger att jag har någon slags diagnos. En person sa faktiskt en gång:
- Anna, du vet det finns de med ADHD och olika bokstavskombinationer. Du har hela alfabetet.
Alfabetet eller inte. Min semester får vänta 2 veckor in i juli.
Tills dess tänker jag uträtta massvis med underverk, i min egen tidszon. 🌍
Bonne nuit // Anna
0 kommentar(er)
