Juli blev en enda månad av återhämtning.

Och reflektioner.

Det har tagit sådan tid. Jag tycker att det är jobbigt att säga ordet. Men det är sanningen. 

Utbrändhet. Irriterande.

Hur kan en person ( jag ) ens hamna där?

Tusen frågor och en biljon svar.

Vi kan väl bara konstatera att det är annorlunda.

I början av året sa jag till min läkare att jag måste få en remiss till en riktigt duktig terapeut. Att jag begränsas i mitt livsrum av det jag upplevt & mött under sista åren.

Jag har inte orkat. Tidigare. 

Traumatiserad. Så kändes det vissa dagar och stunder. Vissa månader. I stöten. 

Vi kan konstatera att hon gör stor skillnad i mitt liv. Min terapeut. Underverk.

Samma terapeut sa:

- Anna, när du skrivit klart din bok vill jag ha ett signerat exemplar.

Hon blir en av de första att få den. 

Hon är duktig. Min terapeut. Hon ger mig perspektiv på saker och ting. Jag gör många förändringar och vid min Gud det känns som att gå till bikten varje gång jag ser henne.

Hon får veta alla hemskheter  jag bär på.

Allt jag vet. Namn. Personer. Händelser. Allt. Sånt jag inte säger till någon annan. 

Och ibland svär jag. Som en borstspindel. Säger alla fula ord jag kan. De är anmärkningsvärt många. 

När jag lämnar min terapeut känner jag mig ofta lätt och tom. Sådär skönt bomullsmjukt fluffigt tillstånd - renare inuti. Oftast.

Ibland frågar jag henne om hon tycker att det är gräsligt hemskt det jag berättar. Som att jag i mitt bikttillstånd ändå vill skona henne från grymheterna jag burit på så länge.

På det säger hon:

- det du säger är inte hemskt. Det är upplevelserna i sig som är hemsk.

Och ord som:

- jag förstår att det har påverkat dig djupt.

AMEN!!!!! Vill jag skrika.

Bekräftelse. Jag är inte extra känslig. Jag har inte överreagerat. Jag har reagerat normalt.

Min uppgift denna vecka är att göra ett dagsschema för må- bra- kontot.

Så jag kommer ihåg mig själv när höst, arbete och rutiner kommer igång. 

Junior behöver inte göra listan. Han är kung över alltings existens och vila är hans mellannamn. Förebild med andra ord.

Själv har jag annan tidsuppfattning och gör saker när energin är på topp. Ibland sker den efter midnatt. May so it be.