Mötet med Ann-Britt Blomqvist – om att bli gammal i Söderhamn.

Jag har stämt möte med Ann-Britt en solig torsdag och vi pratar om hur det är att bli gammal. Jag har alltid älskat de äldre och tycker att de är som en skattkista full av berättelser och erfarenheter från en svunnen tid.

Ann- Britt berättar om hur det är att bli gammal.

- Jag tänkte nyss på den frågan. Hur det är, för jag är ju 69 år gammal.

Man är klokare, man får göra allt i den takt man vill, det är bra men ibland vill inte kroppen riktigt. Det har tagit tid att se förändringen med sig själv, att acceptera att jag åldras, att se mig sjäv i spegeln och fundera vem är den där tanten egentligen? Gråhårig och rynkig? säger Ann-Britt med ett hjärtligt skratt och fortsätter:

.- Mer och mer inser man att man blir äldre.

Jag frågar om man tänker annorlunda när man blir äldre?

Ann-Britt svarar att tänket är ju detsamma, som på 60-talet fast i gamla tanttänket, hennes generations sätt att tänka på. Hon säger:

- Vi är fria att vara som vi vill. Jag ser ju hur ungdomar lever idag och det slipper vi, den här stressen och pressen. Man kan vara sig själv och bryr sig inte vad andra tänker heller och det är skönt. Det är positivt.

Om det är psitivt med att bli gammal, vad upplever du då som negativt med att bli gammal?

Ann-Britt svarar.

- Man är ju rädd för hur det ska bli när man blir riktigt gammal. Om jag blir sjuk. Om jag hamnar inom äldreomsorgen. Jag kan ju redan idag märka att mötet med läkare är annorlunda. Jag ser ju att man har åldern mot sig.

Hur tänker du då?

Ann- Britt svarar.

- När man var yngre fick man behandling mycket fortare. Det gjordes mer för att skynda på. Alla vågar inte heller fråga eller vara påstridig. Alla kan inte tala för sig när man blir äldre. Vi har respekt för läkare och sjukvården. Vi är fostrad så. Jag märker att det är en stor skillnad för mig att möta sjukvården som 69 år gammal tant än när jag var en yngre patient.

Om du skulle bli sjuk vad hoppas du på då?

Ann-Britt svarar:

- Att jag blir bemött med respekt och att man lyssnar på mig. Att man ser mig som människa.

Du vet, mycket av 20-årshjärnan är kvar även om man är skröpplig.

Ja, största skräcken är att inte bli lyssnad på.

Vad gör du på din fritid?

Ann-Britt svarar.

- Oooohhhh, vad gör jag? Jag har nostalgigruppen som jag startade. Äldsta medlemmen är 85 år gammal och yngsta är nog 69 år. Vi träffas varje tisdag, fikar och pratar om Söderhamns historia, byggnader, hur vi klädde oss. Vi går på utställningar och vi gör studiebesök. Det är viktigt att ha något att göra för många av oss är faktiskt ensamstående. Så det fyller en väldigt viktig social funktion. Vi är med i samhället.

Jag skriver också mycket, försöker avsluta en bok. Jag lägger såklart tid på barn och barnbarn.

Jag är även engagerad i politik så jag har olika grupper på facebook som till exempel Söderhamns kommun vad händer politiskt? Jag vill att folk läser och blir medveten om vad som händer. Det är viktigt att vi äldre hänger på i samhällets utveckling och det är jag med och påverkar så det blir så. Vi är en röst att räkna med. Vi har tiden och fortfarande finns orken så det är bara roligt.